Efter en sömnlös vecka var det sannerligen inte fel med lite sol. Lördagens solchock kom helt rätt i tiden. Jag tillbringade den givetvis som sig bör utomhus och passade på att få lite sol på kinderna igen. Avsaknaden av sömn har väl också gjort sitt till för att förvandla min hud till en transparent yta som var mer död än levande. Det går obehagligt fort att tappa färgen så här års. Tur att pigmentet är tätt och stabilt så att färgen snart kommer tillbaka om man visar sig för solen igen. Nåt bad blev det inte förstås.

Kvällningen tillbringades i den ljumma luften på balkongen, tillsammans med fröken V och min vackra röda grill. Det är märkligt ändå hur glad jag blir av att få grilla lite. En riktigt bra avslutning på en i övrigt bra dag. Det slog mig hur tidigt solen går ner numera, det gör mig lite vemodig. Hösten skickar fler och fler tecken på att den är i antågande. Visserligen kan september fortfarande bli riktigt fin och varm vädermässigt. Jag håller tummarna för en brittsommar, men det är något i luften som är annorlunda, den är högre och klarare och solen står lägre på himlen. 

Idag passade jag på att sova ut så gott det gick. Jag lyckades samla på mig några extratimmar och tror att jag kände mig förhållandevis utsövd när jag vaknade. 

Jag har också passat på att avverka en skön promenad, en lång, riktigt lång. Jag gick i ömsom regn, ömsom solsken till caféet i Vinterviken. Enligt Runkeeper avverkade jag närmare två mil i söndagspromenadtempo. Härligt! Det var på håret att jag hann fram till Vinterviken innan de stängde caféet. Jag kostade på mig en kladdkaka till kaffet, tyckte jag kunde vara värd det efter dagens mastodontpromenad. 

Jag ska ärligt säga att jag kände mig lite trött i benen när jag kom hem. Converse är väl kanske inte heller den bästa dojan att promenera i, trots att jag pimpat den med en extra sula.

Imorgon blir det en kort dag på jobbet, det känns skönt!

Godnatt!