Vem är kvinnan som jag arbetat tillsammans med under nästan en veckas tid? Vem är hon som står och håller sig i flätan som hänger ner över ryggen? Kvinnan i sina bästa år, som behåller lugnet trots att ljudnivån varit hög. Vem är hon? Jag är seriöst nyfiken. Ingenstans finns en ledtråd, ingenstans står det vad hon heter. 

Idag kändes det väldigt skönt att det stod fredag i almanackan. Jag har haft svårt att sova den sista tiden och det i kombination med tidiga mornar har gjort mig oändligt trött. Jag har helt ärligt kämpat för att ens överleva när klockan ringt på mornarna. Jag hoppas verkligen att jag får ordning på sömnen snart annars kommer den här säsongen att bli en ren och skär pina.

Därför kändes det som balsam för själen det som slank in i mitt öra idag. Det var sista klassen för dagen, en nia i raden av andra under veckan. Det är allt som oftast ganska behagligt att umgås med ungdomar i den där åldern. Ibland får man verkligen fightas för att göra sin röst hörd, ibland blir man varm i hjärtat, idag var en sådan dag. Vi hade precis börjat när en av eleverna säger:

 - Du är fan mycket skönare än alla andra fotografer vi haft.

Jag tror ärligt talat inte att det finns bättre sätt att avsluta en vecka på än så här. Säg det igen, sa jag, och det gjorde han. Ibland är de rörande de små tonårsliven.

Nu ska jag se om jag kan få lite sömn igen.

Godnatt!