Luciamorgon på TV är mysigt i arla morgonstund, men idag tog jag sovmorgon och valde reprisen istället. Så jag har inte gått miste om luciadosen med allt vad det innebär av vitklädda med ljus i hår och vackra julsånger. På egen hand har jag firat Lucia genom att sätta upp slingan på balkongen. Den har legat framme i sin kartong ett par dagar nu och jag har liksom dragit mig för att gå ut i regnvädret och sätta upp den. Men nu är den alltså på plats och det är bara snön som fattas.

Till och med min Amaryllis känner på sig att det börjar lacka mot jul. De röda knopparna kommer stå i full blom om ett par dagar skulle jag tro. Det kommer att dyka upp ytterligare en stälk så småningom är min förhoppning, men det låter jag vara osagt tills jag ser den på riktigt. Än så länge syns den bara som en spets vi löken.

I morse väcktes jag av att ortopedläkaren ringde och undrade hur jag mådde. Det tycker jag var fint och det gjorde mig glad. Även om jag inser att det igår i hennes rutiner så kändes det faktiskt som att hon brydde sig. Jag kan inte påstå att jag känner någon märkbar förbättring i tummen, men jag ska se tiden an och låta sprutan ha sin verkan. Jag hade ju tyvärr gått ganska länge med den här inflammationen och då var risken större att det redan uppstått skador på leden och att sprutan inte hade någon effekt. MEN, jag ska inte måla fan på väggen. Jag hoppas fortfarande.

Nu ska jag ta en slurk kaffe och råda bot på en plågsam huvudvärk.

Godnatt!