Redan som liten vid morfars sida lärde mig allt om fåglar, deras läten och utseende. Jag var den lille ornitologen skulle man nog kunna säga. Morfar lärde mig allt han kunde och jag lyssnade intresserat. Därför var det med extra stor glädje jag idag på morgonen bevittnade de små Stjärtmesarna som satt och mumsade på talgbollarna jag hängt ut. Jag är 37 år fyllda men någon Stjärtmes hade jag ännu inte sett fram till dags dato. Det var en vit liten varelse med alldeles överdimensionerade stjärtfjädrar. Tre stycken samsades vid matbordet och jag log lite för mig själv när jag såg dem. 

I år firas jul hos mor och därför kanske jag inte kommer att slå på stort och köpa egen stor gran. Därför blev jag extra glad när jag hittade den här lilla tingesten. Den kallas tydligen sockertoppsgran och är alldeles barrig och stickig precis som sina stora kompisar. Den ska få glädja mig i jul tänkte jag. Om jag dessutom sköter den duktigt har jag en liten sockertoppsgran året om.

Idag har jag gett mig på den ädla konsten att göra stek. Jag hade köpt en rejäl köttbit som lämpade sig för den här sortens tillagning och sedan var det bara att dra igång. Löjligt enkelt var det. Med lite oxfond och skurna lökar och morötter förvandlades det lilla köttstycket till en mör husman på bara två timmar. Det lär jag göra om kan jag lova! Jag tycker om mat som sköter sig helt själv efter att man satt det på spisen.

Nu tar jag natt.

Godnatt!