Det sägs att överdriven konsumtion av halstabletter kan ha en laxerande effekt. Jag tror inte jag behöver tillägga något mer i just det avseendet. Jag inser att jag kommer att behöva befinna mig nära en toalett framöver.
Ingenting har hänt. Jag har förflyttat mig från sängen till soffan. Ibland har jag haft filten på mig, ibland blev det för varmt och då fick den ligga vid sidan av en stund. En gång gick jag upp och kokte tevatten som jag hällde upp i en kopp med myntablad i.

Mössan har rasat ner över ögonbrynen och på TV visar Per Morberg hur man gör det godaste rotmoset på jorden. Alltid något. Repris efter repris. Så sover jag en stund och rosslar lite. Vaknar till och tar ytterligare en azurblå halstablett. Det prasslar så härligt om pappret, gläds en mycket kort stund åt det.
Tittar ut på regnet. Tittar på TV:n igen, där reklamen talar om att man kan knocka slemhostan med Bromhexin. Det ska jag masa mig iväg och köpa imorn. Funderar en stund på om det var Bromhexin jag fick som liten och som smakade lakrits? Jag har för mig att jag tyckte om det.

Ja och så här lär det ju fortsätta och det är ju föga intressant att läsa om.
Slut!