En fin dag, i stort sett. Jag fick sova ut och det kändes som att jag inte gjort det på evigheter. Det har varit en rätt tuff vecka på jobbet och att bara få vakna av sig själv kändes väldigt lyxigt! Att dra upp rullgardinen och titta på himlen, ligga och fundera och morna sig tills man inte vill morna sig längre, det var alldeles underbart!
Det finns ingenting i mig som är morgonmänniska. Ingenting i min kropp fungerar tidiga mornar. Om jag fick välja skulle tidiga mornar inte ens finnas. Det är fruktansvärt att behöva ställa klockan på 5-någonting. De dagar detta ändå behöver ske snoozar jag i fem minuter sedan går jag blundande till toaletten där jag omedelbart tar ögondroppar för att överhuvudtaget kunna öppna ögonen och se.
Jag är ingen morgonmänniska.
Jag mår fysiskt illa av att behöva gå upp i ottan. Gråter nästan när jag på måndagen inser att det är en hel vecka kvar av dessa tidiga mornar. Men jag kommer trots allt upp, plikten framför allt. Punktlighet är en dygd.

Idag var det att väder som innebar sol och ingen vind. Det blev en skön promenad till söder tillsammans med fina Mia med dotter. Café Statist fick sig ett besök och en Cafelatte slank innanför västen. Siri-Lo och jag slår ju inte längre rekord i att sitta-länge-i-knä. Jag tror hon gillar mig, det känns iallafall så. Hon jollrade och njöt av cafébesöket precis lika mycket som jag. Vi hade en bra dag, vi tre. En mysig dag.

Jag passade på att hämta ut förstoringarna på de svartvita gamla bilderna. Förstorade från negativ jag hittade när vi städade ur mormor och morfars lägenhet. En bild föreställer morfar när han sitter och pimplar abborre iklädd hatt och solbrillor. En annan är morfar som badnymf, sittandes på en sten med huvudet på sned, underbar! På den tredje bilden står mormor och morfar kärleksfullt och tittar på varandra i vinterskrud. På skuggan i den orörda snön ser man att de satt upp kameran på ett staket. Jag har pillat in bilderna i ramar och jag ska åta mig att sätta upp dem imorgon. Jag tror det blir bra.

Fortsättning följer...