Ja som ni ser drog jag på mig nya byxan idag inför promenaden. Det kändes väldigt skönt att slippa snålblåsten dra om knäskålarna. En liten mössa på toppen gjorde höststassen komplett.
Det har varit en vacker dag idag, det blåste lite, men solen sken och färgerna sprakade i snåren. Säga vad man vill om hösten och dess inverkan på sinnet, men vackert är det allt som oftast.

Jag satt och tittade på Glada Hudikteatern på TV där ensambeln fick åka till New York. Att se Toralfs ansikte när han satt där på planet med fjärilar i magen var helt underbart! Där kan vi tala om ren och skär lycka! Jag blev glad ända in i själen när jag såg honom. Jag tror han blåste bort det mesta av höstdeppen i ett enda andetag. Honom ska jag se till att tänka på nästa gång det känns lite enformigt på jobbet.
På tal om jobbet. Idag kom väl hösten bästa och på samma gång märkligaste kommentar. En dagisfröken stack in näsan i rummet där jag byggde upp min studio och sa: Vill du att jag ska skicka in några barn som kan hjälpa dig att ställa i ordning?
Om jag tillägger att ingen av barnen på någon av avdelningarna är över fyra år så förstår ni ungefär hur snabbt jag tackade nej till det förslaget.

Det är en dag imorgon också, godnatt!