Jag känner att det här håller på att förvandlas till en matblogg och det är ju verkligen inte syftet. Men jag kan inte undanhålla er de ljuvliga älgfärsbiffarna som jag förberedde er på i mitt förra inlägg. De smakade precis så ljuvligt som jag hade föreställt mig och med en liten kantarellsås och svartvinbärsgelé kände jag att rätten lätt hade kunnat konkurrera med vilken av Per Morbergs rätter som helst. Och det vill inte säga lite, det förstår ni ju.
Jobbintesitet och matkonsumtion ledde till svår trötthet och gårdagen blev helt enkelt utan inlägg eftersom jag somnade ifrån allt.

Faktum är att gårdagen inte innebar något annat än jobb och mat. 300 elever på en och samma dag sätter sina spår. Efter en sådan dag är jag mer än måttligt trött på min egen röst som ältat samma ramsa 300 gånger:

"Vad heter du? Var så god att sitt. Så ska du få sitta så långt bak på pallen du kan. Vrid knäna lite ditåt (säger jag och pekar). Och så tippar du lite framåt med kroppen. Du kan tippa huvudet lite så här också (säger jag och visar). Precis så, fint! Sådär då är du klar!"

-Får jag titta??!!

"Nej!"

Detta kan ses som ett kompensationsinlägg för uteblivet inlägg igår. Jag satsar alltså på att lägga in ytterligare ett idag.
Baj baj så länge!