När man vaknar på morgonen av att man tycker synd om sig själv måste man se till att hitta något litet glädjemoment för att kunna ta steget från det varma täcket till upprätt stående. Jag vet att man kanske inte ens behöver ta det steget när febersvetten bildar små droppar i pannan, men man måste ju åtminstone tömma blåsan. Sagt och gjort, jag pälsade på mig och gick upp.
Så mindes jag, eller var det en feberdröm? Jag hade mycket nyligen fått en kaffekvarn i gåva. En fin liten pastellgrön funkiskvarn som mal alldeles lagom mycket för tre koppar. Precis vad jag behövde för att åtminstone för en stund sluta tycka synd om mig själv. Försiktigt siktade jag ner en näve bönor i den lilla funkiskvarnen. Släppte ner metallocket och började veva. Jag kan inte exakt beskriva hur ljuvligt det doftade i köket när bönorna krossades, för jag är ju förkyld. Men jag tar för givet att det doftade ljuvt.
Dagen har tuffat på och jag har hela tiden försökt tänka tillbaka på de nymalda bönorna för att känna någon form av glädje mellan slemhostattackerna.
Vad trist det är med helger fyllda av sjuka. Jag har precis som de flesta andra vanliga dödliga sett fram emot helgen då man får vara lite ledig och hitta på roliga saker. Så sitter man här med slemhostan och darrar. Verkligen trist!
Just som jag höll på att tappa gnistan helt kom länken som fick kvällskvisten att lysa upp rejält. Länken till Den bruna maten. En receptsskatt från vårt kära 1970-tal. Där kan man läsa och drömma sig bort bland murriga anrättningar som: Fågelpastej, Kaffefläsk och Riktig kalasaladåb. Lägg också märke till att den Riktiga kalasaladåben ligger under kategorin smårätter på receptkortet. Jag måste ju nämna några desserter också, det är ju det göttaste av allt. Kiwifrukt i vingelé, Nougatfromage eller Banancharlotte. Sanna mina ord, det var bättre förr. Eller maten hade iallafall betydligt mustigare och mer fantasifulla namn. Tack Hanna för rolig länk!! Jag ser fram emot en kväll i Bagis bland Banancharlotte och Kexkakor!
Med detta ber jag om att få tacka för mig.
Godnatt, rosslar jag.
Så mindes jag, eller var det en feberdröm? Jag hade mycket nyligen fått en kaffekvarn i gåva. En fin liten pastellgrön funkiskvarn som mal alldeles lagom mycket för tre koppar. Precis vad jag behövde för att åtminstone för en stund sluta tycka synd om mig själv. Försiktigt siktade jag ner en näve bönor i den lilla funkiskvarnen. Släppte ner metallocket och började veva. Jag kan inte exakt beskriva hur ljuvligt det doftade i köket när bönorna krossades, för jag är ju förkyld. Men jag tar för givet att det doftade ljuvt.
Dagen har tuffat på och jag har hela tiden försökt tänka tillbaka på de nymalda bönorna för att känna någon form av glädje mellan slemhostattackerna.
Vad trist det är med helger fyllda av sjuka. Jag har precis som de flesta andra vanliga dödliga sett fram emot helgen då man får vara lite ledig och hitta på roliga saker. Så sitter man här med slemhostan och darrar. Verkligen trist!
Just som jag höll på att tappa gnistan helt kom länken som fick kvällskvisten att lysa upp rejält. Länken till Den bruna maten. En receptsskatt från vårt kära 1970-tal. Där kan man läsa och drömma sig bort bland murriga anrättningar som: Fågelpastej, Kaffefläsk och Riktig kalasaladåb. Lägg också märke till att den Riktiga kalasaladåben ligger under kategorin smårätter på receptkortet. Jag måste ju nämna några desserter också, det är ju det göttaste av allt. Kiwifrukt i vingelé, Nougatfromage eller Banancharlotte. Sanna mina ord, det var bättre förr. Eller maten hade iallafall betydligt mustigare och mer fantasifulla namn. Tack Hanna för rolig länk!! Jag ser fram emot en kväll i Bagis bland Banancharlotte och Kexkakor!
Med detta ber jag om att få tacka för mig.
Godnatt, rosslar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar