Idag hade jag kunnat lägga upp bilden på nageln som hänger på sniskan på ringtån, men jag antog att det knappast skulle ge mig några extra ögon på bloggen, så jag avstod.

Det känns som att jag har haft en ganska produktiv dag. Jobb fram till lunch, på hemvägen paketuthämtning på Godispärlan (tråkigt paket tyvärr), promenad i nya byxan, matlagning och tvättstugan. Ja det lät ju inte så storslaget, men med tanke på att jag brukar somna som en stock i soffan direkt efter jobbet så tycker jag att jag fick till det lite bättre idag.

Imorse såg jag på nyheterna hur de börjat plocka upp de stackars chilenska gruvarbetarna som suttit fast i sin håla i dryga två månader. I skrivandets stund har 20 av de 33 gruvarbetarna räddats och näst på tur att se ljuset står Yonni Barrios. Mannen som kanske inte ser lika mycket fram emot sin räddning.
När hans hustru samlades med andra anhöriga vid gruvschaktet dök ytterligare en kvinna upp och presenterade sig som hans fru inför fotograferna. Snacka om att sitta med byxorna nere. Nåväl, frun sedan 28 år tillbaka, valde att stanna hemma när maken nu kommer upp till ytan igen. Vad lär man sig av detta?

I morgon ska jag coacha lite. En ny fotograf ska få lära känna pandan på allvar. Jag ska inte tvinga upp den på min fotografkollegas huvud, men de ska få hälsa på varandra ordentligt! I övrigt funderar jag på att sitta med armarna i kors och humma och nicka.

Godnatt!