Det var på tiden. Jag har väntat länge nu, på att du ska mogna. Hade nästan tappat modet, börjat misströsta och funderat allvarligt på att klippa ner dig med hull och hår. Det var väl roligt att du slapp sluta dina dagar på det viset. Att du faktiskt hann stoltsera med rosor på kinden och solsken i blick så här på senhösten.

Faktum är att jag är riktigt avundsjuk på de där rosorna på kinden just nu. Likt ett åkerspöke skrider jag från sängen till soffan och omvänt. Imorgon hoppas jag att penicillinet kickar in.

Röststatus:
Ytterligare två personer har idag varit osäkra på om de kommit rätt när jag svarade i mobilen. Av dessa två personer var den ena min far.
Konklusion: Jag låter fortfarande som Herr Carlqvist.

Godnatt!