Någon har uppenbarligen ledsnat på att inte få parkera på sin surt förvärvade parkeringsplats. Förmodligen tickar den en hel massa pengar också varje månad. Tror fan man vill ha den för sig själv.

Det är mycket som inte blir som man tänkt sig. Och då tänker jag inte på vardagspetitesser som att få sin betalda p-plats tagen. Det finns saker i livet så tränger bra mycket djupare än så. Som pillar sig fast mellan kotorna i ryggen och sjunker ända in i själen. Det gör ont.
Men att bli bitter tror jag inte hjälper någon på traven, varken en själv eller den som hamnar i vägen för ens bitterhet.
Kanske kan det ibland vara bättre att resa sig och borsta av dammet, bita ihop eller ta ett rejält bett i det sura äpplet. Försöka se framåt och inte fylla sitt liv med den negativa energi som bitterheten formligen sprutar ut. Vissa kan konsten att resa sig, andra inte.
De sistnämnda ägnar inte sällan sin tid åt att sätta käppar i diverse hjul och slicka bitterhetens beska saliv över tillvaron. På det hela taget sorgligt.

Nu ska jag vila lite.
Godnatt!