Vi skriver första december i almanackan och det går sannerligen inte att ta miste på att det blivit vinter. Idag har frusit hela vägen in till märgen. Det är helt och hållet mitt eget fel för jag valde fel jacka när jag promenerade ut genom dörren i förmiddags. Imorgon ska jag välja rätt.

Dagens löpsedel: "Skräck-kylan. Så skyddar du dig."
Mina tankar far genast iväg till Edvard Munchs expressionistiska målning Skriet. Är det så vi alla kommer att reagera när skräckkylan når oss? Kommer vi att stå skrikande med händerna för huvudet i ren och skär skräck? Skrika oss hesa av rädsla så fort vi sticker näsan utanför dörren?
Eller vad är skräckkylan för någonting? Hur vet vi att den nått oss? Låter det ett kusligt litet ljud utanför fönstret när vi ska somna, är det då skräckkylan som anlänt?
Frågan är också given: Hur skyddar man sig mot denna extrema skräckkyla? Kväver man den med en dunjacka och ett par snowjogging? Ja, det känns angeläget att veta. Jag tycker inte om att bli skräckslagen.

Idag utbringar vi ett rungande Hurra-Hurra för Siri-Lo som hunnit bli 6 månader gammal. Det är inte kattskit. Jag har fått en bit tårta och Siri-Lo fick en räv. Precis som det ska vara på halvårsdagen.

Jag har varit dålig på att få upp adventsstjärnan i år. Det måste jag åtgärda imorgon, sanna mina ord. Förra gången jag hade den uppe blev det så mysigt att jag inte ville ta ner den när det blev hög tid att avtacka allt vad julen hette. Jag ska försöka hitta balansen i år och plocka ner den när det anses på tiden, eller helst strax innan för att kompensera.

Med detta vill jag passa på att tacka för i afton.
Baj baj!