Det är obligatoriskt med en juldagspromenad. Det är skönt att komma ut och röra på sig när julmaten ligger som en brett isterband på insidan av buken.

Dagens promenad styrdes upp på Hammarbybacken. Termometern visade minus sex grader, men jag lovar att uppe på denna lilla snökbeklädda storstadstopp kändes det som minus 25 allra minst. Det var rosor på kinden och kanske även lite solsken i blick när vi påbörjade nedfärd, till fots.
Jag hade pälsat på mig till tänderna. Långkalsongen satt på plats, halsduken likaså. Jackan med huva, mössan tätt runt öronen. De ljuva, nyinköpta sockorna från sportoutleten i Bromma satt som en värmefilt runt foten. Den enda lilla bit av kroppen som kändes aningen sval var fingrarna. Jag måste köpa nya vantar tror jag, åtminstone om det fortsättter så här. Ja, mina vinterkängor sjunger väl också på sista versen om jag ska vara ärlig. De är fantastiska, varma, snygga och sköna...men det är som att vandra omkring med en nypolerad teflonyta på foten. Sulan saknar helt och hållet grepp och det är med livet som insats man går omkring på gatorna.
Jag känner mig fortfarande för ung och rask för att köpa broddar, så jag tror istället jag ska sikta in mig på en helt ny vinterutstyrsel för foten.

Jag ska nu vila en stund på soffan.
Godnatt!