Idag har juldofterna avlöst varandra i näsan. Lussekatter och pepparkakor har tillverkats i parti och minut i en ugn i Bagis. Jag har deltagit i många julbak i vuxen ålder men aldrig tävlat i detsamma. Det var en ny och ytterst spännande upplevelse. Efter avslutad bakceremoni genomfördes ett blindtest där det inte utkristalliserades någon segrare alls, smakmässigt. Min bakmotståndare tyckte att min bulle smakade godast och vice versa.

Pepparkakorna då? Där tävlades det ingalunda. Det tillverkades ett improviserat, mycket vackert hus med allt som hör till. Själv körde jag på den traditionella linjen och höll fast vid hjärtan, grisar och bockar. Hjärtan är min favorit. Det är en lagom stor bit att mumsa på. Och nu ska vi för en stund klänga oss fast vid vad som är lagom stort och hur individuellt detta kan vara. Vid dagens bak blev jag verkligen varse att lagom stort kan betyda helt olika saker beroende på vem man frågar.
Samtidigt som jag själv pillade ihop klassiska lussekatter i stilfulla lagom stora S så passade min bakmotståndare på att tillverka hela saffransbröd som jäste upp till två knytnävars storlek. Till en början var jag mycket skeptisk när jag såg de guldgula korvarna på plåten, men när de fått sig en omgång med ägget och haft sin tid i ugnen ändrade jag helt åsikt. De var vackra, som gyllene kuddar låg de där och glänste.

Vad lär man sig av detta? Kanske något så enkelt som att det traditionella kan se olika ut. Att det oväntade kan vara det vackra. Och framförallt, att familjen B/E i Bagis ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Tills morgondagen knockar er med sin soluppgång, godnatt!
Sov gott!