Idag har jag åter glidit omkring på nysnön med mina vinterskor som saknar räfflor på sulan. Visst har jag haft dem ett tag så att sulan kanske blivit en aning sliten, men jag kan inte påstå att det fanns särskilt mycket räfflor ens när de var nya. Men vad bryr jag mig om det när jag är varm om foten som en sommardag. Dessa skor kommer att sitta fast på mina fötter varje vinter tills de ramlar isär. Som sig bör med en favoritsko.

Igår tyckte jag att det kändes lite mjäkigt på gymet. Jag vill bli trött och känna svetten pärla sig, men allt det där infann sig inte riktigt igår. Därför lade jag på lite extra tyngd på samtliga maskiner idag och då fick jag vad jag tålde. Nu kom svettpärlorna som ett brev på posten, detta till trots passade jag på att slå nytt rekord i rodden. Faktum är att jag slagit mitt eget rekord på den fronten de senaste dagarna jag suttit där och dragit i snöret.
Ikväll upptäckte jag dessutom att jag arbetat fram en liten tricepsmuskel som jag inte sett röken tidigare i livet. Det känns tryggt att veta att den finns där.

En trevlig lunch i Hornstull hann jag också med. Grillad halloumi med bulgur och annat smått och gott i ljuv harmoni.
Det ska ju byggas gallerior i varje gathörn och så även i Hornstull. Det kommer säkerligen att bli ett lyft men det var med stor sorg i hjärtat jag idag insåg att affären med stans skönaste skyltdockor gått i graven för att lämna plats åt nybygget. Det var skylten där man kunde se skyltdockor som haft ett tungt drogmissbruk under många år. Halvslutna ögon i kombination med toviga peruker på svaj. Det var lite som en hallucination att stå där och titta på dem. Deras händer som satt fastskruvade på fel arm. De ihoptejpade ansiktena och förvridna anleten. Men kläderna var fina, tur var väl det. Nu är affären ett minne blott.

Kvällen är ung.
Adjö!