fredag 13 maj 2011



Att ta en fika på Muffinsfabriken innebär alltid svåra val. Det finns minst 20 olika muffinsar att välja på och jag tror att alla är exakt lika goda! Idag föll valet på Krokant, jag tror det var den knäckiga ovansidan som fällde avgörandet. Men jag ska ärligt erkänna att jag hade kunnat ta vilken som helst av de andra och förmodligen varit lika nöjd. Ja, såvida jag inte skulle behöva proppa i mig en muffins med sju sorters citrus då, för det är jag ju allergisk mot, så det räknas inte.

Idag har varit en angenäm dag med lagoma portioner av träning, jobb och desto mer förnöjelse. Träningen har dessvärre fått trubbas av en aning eftersom jag tyvärr börjar känna av mina klena knän. Det känns i ärlighetens namn väldigt trist. Skoltiden kantades av små knäincidenter och jag trodde ett tag att jag faktiskt skulle klara mig från sådana besvär när jag nu återupptog träningen för drygt nio månader sedan. Jag ska inte måla fan på väggen än. Nu låter jag helt sonika bli knärelaterade övningar ett tag så får vi se om det känns bättre.

Jobbet var i princip förlagt till hemmaplan idag, i samspel med en mäklare som jag har en lättsam och fruktbar arbetsrelation till. Idag klarade jag mig dessutom undan med endast en bokning, en lugn fredag.

Eftermiddagen innebar som jag redan nämnt ett besök på Muffinsfabriken i trevligt sällskap. Efter en liten sväng på söder bar det av till gamla välbekanta Frihamnen, där en kamerautrustning skulle hämtas ut. Frihamnen, som var min arbetsplats under några år, i arbetet med dokusåpaklassikern Big Brother. Det var tider det.
Kvällen bjöd på kycklingburgare och klyftpotatis. En ren delikatess. Om jag inte missminner mig innehåller originalreceptet en sås som tillbehör, gjort på mango och mynta i turkisk yoghurt. Dagens värdiga ersättare var en krämig avocadoröra som inte heller gick av för hackor vill jag lova.
En bra kväll, med en av de bästa. Som vanligt med fina samtal och funderingar kring balkongpelargoner och oförmågan, eller framförallt oviljan att rätta in sig i det urtypiska svenska ledet. Där jantelagen för det mesta sprider sin sina äggmökar. Där varje initiativ till att sticka ut eller vara annorlunda pickas sönder till förmån för den hederliga Svenssonnormen.

Med detta sagt, återstår det bara att hoppa ner under täcket innan det är dags att bjuda ut Ronja på morgonpromenad.

Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar