Sms-biljetten till tunnelbanan, så som den ser ut om man är en hederlig medborgare och inte fifflar till sig en gratisbiljett. Här ser ni en äkta trettiokronorsbiljett.

Efter en trevlig middag i stan bar det så åter av hemåt. Eftersom jag inbillar mig att jag inte åker tunnelbana så frekvent löser jag allt som oftast sms-biljett. Ett svindyrt alternativ som inte alls passar in i en skral frilanskassa. Nåväl, nu löste jag i alla fall en och gick genom spärrarna på t-centralen.

Efter bytet vid Gullmarsplan blev jag tvungen att också byta plattform och därmed passera ytterligare en biljettspärr. Jag höll min vana trogen upp mobilen så att spärrvakten kunde beskåda min alldeles pinfärska och äkta sms-biljett. Han tittade på mig som om jag var född i farstun och pekade mot glasspärrarna.
- Du ska hålla den mot den röda lampan, sa han.
Jag förstod först ingenting, men tittade i den riktning han pekat.
- Vi har ett nytt system, du ska hålla mobilen mot den röda läsaren, sa han så tydligt han kunde.
Jag såg lampan och lade lydigt mobilen över det röda skenet. Ingenting hände. Jo, kön bakom mig växte, men några glasspärrar öppnade sig inte för mig. Jag gick fram till spärren och förtydligade, som om han inte sett mina försök, att det nya systemet inte verkade fungera.
- Den fungerar, sa han.
Kön växte och ytterligare en tjej kom fram och sa att hennes biljett inte fungerade.
- Den fungerar, ni har antagligen ogiltiga biljetter, sa han.
Uppenbarligen förstod vi inte varandra spärrvakten och jag. Jag menade att det måste vara något fel på spärrens läsare eftersom vi nu var två personer som stod där med nylösta biljetter för svindyra trettio kronor, till ingen nytta.
- Ni får vänta tills det kommer någon annan, sa spärrvakten.
Då klev en annan person fram och frågade om spärrvakten inte bara kunde läsa biljetten och släppa igenom oss, eftersom det uppenbart inte fungerade.
- Den fungerar, sa han igen som sitt mantra. Jag är inte här för att läsa, tillade han sedan.

En man som hade månadskort ropade tillslut på oss, vi som tillhörde den lilla folksamling som alla gått bet med sina biljetter. Tillsammans bildade vi ett mänskligt tåg och ilade allihopa igenom spärren på given signal. Det kändes väldigt skönt att slippa gå hem i regnet.

Till spärrvakten har jag bara en sak att säga:
Den nya sms-läsaren fungerade INTE!

Godnatt!