Sommarstugan har blivit en frys rikare. Det är ju fantastiskt att bara få en frys sådär. Idag skulle den transporteras från Bagis till mitt förråd. Jag ska inte säga att jag trodde det skulle bli svårt, men definitivt mer omständigt än det faktiskt blev. Vi lyckades med skrämmande bra samarbete baxa in den i bakluckan på Bettan och senare ner två halvtrappor utan hiss för att få den på plats i förrådet.
Kanske är det så att vår frysfrakt gick så smärtfritt eftersom vi, för några år sedan, under några månaders tid åkte på turné ihop. Där gällde det att komplettera varandra dagarna i ända. Det gjorde vi väldigt bra! Jag skadade mig och fröken M skrattade medlidssamt. Under de 25 minuter frakten tog idag lyckades jag med konststycket att både skada mig själv lite, samt mosa till fröken M. Alltså inget nytt under solen.

Det var väl egentligen under den turnén jag som jag först insåg att jag är lite av ett klantarsel. När veckoslutet summerades kunde jag alltid stoltsera med ett öppet sår eller gigantiskt blåmärke någonstans på kroppen.
Turnélivet var hårt, men lärorikt. Vi jobbade på bra tillsammans, skumpade buss på nätterna och sov allt som oftast ganska dåligt. Vi hade långa dagar och hyfsat gott om tid att lära känna varandra. Även tid att lära känna sig själv, som sig bör. Det var alltså då det framkom med all önskad tydlighet, att jag är ett klantarsel.

Godnatt!