Det sägs att alla går igenom en leopardfas i livet. Osäkert dock om det gäller både män och kvinnor. Exakt vad som menas med leopardfas råder det delade meningar om, men vanligtvis brukar det handla om kläder eller någon form av accessoar. Jag har själv inte drabbats av det ännu, men det kan dyka upp bakom vilken krök som helst och ingen går troligtvis säker. Det är lite av leopardfasens kärna, att man inte vet när den ska dyka upp. Jag tror jag har på fötter när jag säger att pensionsåldern är en vanligt förekommande ålder i kombination med leopardfasen.

Idag har jag försökt mig på att välja elbolag. Det är en gigantisk djungel av kWh och fasta eller rörliga avtal. Hur ska jag veta vad som gynnar mig? Jag har muntligen använt mig av vänners elkunskaper, jämfört bolag på både elskling och elprisguiden men blev inte ett enda uns klokare. Så fort det handlar om siffror och priser i kolumner är det något som låser sig i mig. Jag förvandlas till en tonåring på mattelektionen. Förstår inte och anstränger mig heller inte tillräckligt för att göra det. Det måste jag jobba med.
Nåväl, hur gick det med elavtalet nu då? Jo det blev kanske inte det billigaste på marknaden, men det som kändes bäst i magen, GodEl fick en ny kund.

Jag hann också med att tassa förbi fröken R idag. På vägen köpte jag med mig fika. Jag bad om att få en kanelbulle och en kärleksmums. Ni vet en sån där chokladaktig, mjuk kaka med kokos på. Sedan struttade jag vidare, förbi Blecktornsparken och koltrasten som gladdes åt att molnen sprack upp.
Fikapåsen packades upp, en kanelbulle till fröken R och en biskvi?! till mig? Hur kunde det stackars cafébiträdet höra så illa? Och framförallt, hur kunde jag vara så ouppmärksam på vad hon stoppade i påsen?
Tur för henne att jag tycker om biskvi!

Godnatt!