Det är så ljuvligt att vara helt allena på gymmet! Då kan man strutta omkring som om man ägde hela härligheten. I teorin skulle man kunna släppa en fjärt också av ren ansträngning, men det skulle ju naturligtvis inte hända i praktiken. Faktum är att om den dagen kommer, då det sliter sig en fis på gymmet, är det tack och hej. Då blir det till att köpa hemgym. Lite hantlar och skivstänger, kanske en pilatesboll och ett hopprep.

Medan Stockholm fortfarande lågt djupt inbäddad i snödrivor inträffade en incident på gymmet med en tjej som sprang på löpbandet. Hon joggade på i allskönsro med en liten läderväska i en rem över axeln. Sedan ramlade helt sonika av bandet med ett brak. Hon reste sig lika hastigt och pratade högt och generat om att hon kommit för långt bak. Som om det inte framgick? Sedan dess har jag inte sett henne.
Lite så tror jag det skulle kännas att släppa en fjärt på gymmet, man går aldrig dit igen.

Idag har jag planterat om chiliplantorna. De är 11 stycken till antalet och om sanningen ska fram är det nog ganska bra att jag tingat bort en del av dem. Efter omplanteringen är djungeln om möjligt ännu större här hemma. Jag ska se till att de får komma till sina nya hussar och mattar innan helgen är till ända.

Med dessa ord tackar jag för i afton.
Godnatt!