Välkommen till världen lilla chilipeppar! Som jag har kämpat för att få få dig att titta fram. Det är en fröjd att se dig!

Idag har det varit full fräs i Tumba, kanske mest med betoning på full. Sjutton studentgrupper skulle betas av på en timma. Jag var inte ensam i boxningsringen idag. Tre kollegor till stod med tandskyddet beredd när första gruppen kom. Det gick inte att ta miste på deras glädje, ej heller deras berusning. De var höga på avslutningsruset. Höga på tanken att få slippa läxor och redovisningar. Men mest av allt, höga på de bubblor som inmundigats på champagnefrukosten.

När de så nådde oss fotografer slog det liksom runt i deras små huvuden. Vuvuzelorna överröstade allt i sin väg. Ingen kunde längre göra sig hörd. I fortsättningen var det handgripligheter och teckenspråk som gällde. I vissa fall fungerade inte ens det, hissen hade stannat halvvägs upp.
Nåväl, vi avverkade grupperna och plockade ihop vår utrustning. Idag var en sådan dag, vars arbetsinsats man bedömer efter omständigheterna. Det knastrar fortfarande lite i öronen.

Jag ska försöka sova bort det.
Godnatt!