Så här ser det allt som oftast ut i gamla Bettans tank numera. Jag far som en skottspole mellan destinationerna. På senare tid har det varit mycket bokningar i Gustavsberg och vi vet alla att det är mitt ute i ingenstans. I kombination med jobb i Tyresö faller det sig helt naturligt att bensinnålen pekar neråt. Trist bara att soppan är så svinaktigt dyr.

Idag nåddes vi av nyheten att Usama bin Ladin dödats. Världens i särklass mest jagade terrorist, klarade inte att hålla sig undan de amerikanska styrkorna längre.
USAs tidningar spar inte på krutet i sina rubriker. New York Daily skriver "Rot in hell". New York Post kontrar med "Got him! Vengeance at last! US nails the bastard!" och San Francisco Examiner konstaterar att "Slaktaren från 11 september är död". På hemmaplan twittrade Carl Bildt om händelsen genom att skriva "En värld utan bin Ladin är en bättre värld".
Ikväll kan vi läsa om glädjescener och eufori utanför Vita Huset. En folkfest som firar att bin Ladin äntligen utplånats.

Jag kan mycket enkelt känna med alla de människor som drabbades i attacken den 11 september. Vilken skräck och hopplöshet de måste ha upplevt. Där familjer splittrades för att aldrig återförenas. Ovissheten för de människor vars anhöriga arbetade i World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Jag har heller inte svårt att förstå det hat och hämndbegär som föds efter en sådan händelse.

Den 11 september 2001 miste 2977 människor livet. För dem som överlevde blev livet sig aldrig likt.

Ändå, blir jag illa berörd när man firar en människas död. En paradox jag inte kan förklara.

Godnatt!