Den här bilden har egentligen ingenting med min dag att göra mer än att jag gick förbi den på väg hem. Men jag var ändå tvungen att visa den. För vad beror det på att Tunnbrödsguiden alltid är just så här urblekt och smaklös? Överallt på alla gatukök.
Jag blir inte ett dugg sugen på en "Dubbel med räksallad och lite till" eller en "Tjock korv med rostad lök" när jag ser den här bilden. Det enda som tilltalar mig med den här bilden är att det under rubriken Tunnbrödsguiden står "allt du behöver i utelivet". Det behöver ingen extra kommentar. Jag tycker för övrigt att tunnbrödsrullen är kladdig och kväljande, så fick jag det sagt.

Bomdag har jag haft idag. Det betyder standbyläge på jobbfronten och därmed har jag hunnit med lite annat.
Fröken K ringde och berättade att hon hade pillat in en tops som gått av i örat. Sedan hade hon fått panik då den åkt längre in. Det lät ju väldigt dramatiskt så jag kunde liksom inte säga att hon fick reda ut det själv. Jag såg framför mig hur blodet rann och topsen stod ut som ett spett från örat. Hur jag med ett avancerat instrument skulle tvingas gräva bland bomullsrester och blod på en offentlig toalett någonstans på Södermalm.
Så möttes vi upp, utanför Gunnarssons Konditori. Jag såg redan på håll att hon var vid god vigör och kunde till och med hålla en mobiltelefon mot det friska örat. Det kändes betryggande.
Ingen tid skulle spillas och förväntningarna och spänningen var ganska stor när jag bad henne visa upp det sargade örat redan ute på Götgatan.
Inte sedan Svenska Palmsällskapets monter på Trädgårdsmässan har jag upplevt ett sånt fullständigt antiklimax.
I ytterörat ligger den del av topsen som är bomullsbeklädd, fullt synlig, utan ett spår av dramatik. Hon skulle lika gärna kunnat böja huvudet svagt åt sidan så hade den trillat ut av sig själv. Pincetten jag grep tag om den lilla topsbiten med, kändes överflödig och min insats bedrövligt liten. Men vad gör man inte, för att bekräfta en vän i nöd.

Ja, iallafall, det krävdes en kopp kaffe för att lugna de antiklimaktiska nerverna efter sådan insats. Fikapausen blev mer eller mindre till en heldag i vimlet på det soliga söder. Trevligt!

Efter en tallrik lasagne på Barista fairtrade coffee i anrika biograf Victoria kände jag mig redo för mitt mobildilemma. Att äga eller icke äga, en iPhone, det är frågan.
Javafan, nu har jag beställt en. Det har antagligen funnits svårare människor att övertyga genom historien. Så nu får jag sitta vid brevlådan och vänta på en avi i två till fyra veckor.
Bara tanken på det gör mig lite trött.

Godnatt!