Götgatan en eftermiddag i november. Julbelysningen har inte kommit upp än tack och lov, men det står nog inte på förrän den sitter på plats.
Jag var ute efter stearinljus av den kraftigare sorten. Blockljus heter det väl om man ska vara exakt. Det har varit kyligt hemma, så jag tänkte kanske att det kanske kunde bli lite varmare och mysigare om jag fick till det med värmen från ljusen. För att ytterligare få fart på värmen plockade jag fram min elementnyckel, som givetvis finns i varje händig kvinnas hem. Med en trasa i handen vred jag om nyckeln och förberedde mig på syndafloden. Men den kom aldrig. Efter att ha pyst ut tillräckligt med luft för att fylla en hederlig barnkalasballong bubblade det till och kom vatten.
Jag har suttit med filt på kvällarna för att jag frusit så och det kan jag bara ju säga att jag inte lär behöva mer. I skrivandets stund är det hett som i tropikerna i lägeneheten. Jag måste nog vrida ner elementen en aning för att inte försmäkta. Vad har vi lärt oss av detta, jo att en bra kvinna reder sig själv. Tack och lov.

Dagens rubrik från kvällspressen är: "Det blir orimligt kallt!"
Hur kallt är det? Är det så pass kallt att man bör förbereda sig på en period inomhus eftersom vistelse utomhus skulle betyda svåra förfrysningsskador? Att all kontakt med omvärlden måste ske genom telefon och mail, för att man inte kan vistas ute i den orimliga kylan?
Orimligt. Sug på ordet. Är det inte ett väldigt subjektivt uttryck? Orimligt kallt. Är det så kallt att man måste fly landet? Så kallt att Sverige förvandlas till ett Arktiskt helvete? Ja vad betyder det egentligen? Vad lär vi oss av detta? Jo att den som formulerade det här löpet inte hade någon av sina mest briljanta dagar på jobbet.

Godnatt!