En angenäm helg håller på att ta slut.
Det har varit lagoma doser av sol, trevligt sällskap och god mat.
Gårdagskvällen erbjöd middag i Gröndal och tillhörande schlagerfestival. En efterlängtad lekstund med ljuvliga lilla Majken gick också av stapeln. Hon hade dukat upp picknick på vardagsrumsgolvet och visade senare med imponerande stolthet upp en påse små plastormar med en flott gest.
Schlagern ja, denna tillställning som i år mer än någonsin har levt upp till uttrycket "det vi älskar att hata". För min del tror jag nog att det sistnämnda stämmer bäst överens med verkligheten. Det har rakt igenom varit ett lågvattenmärke vad gäller produktion, manus och programledarinsatser. Jag har mycket svårt att se vart Sveriges största tv-underhållning lagt alla sina satsade slantar i år. Men detta har jag redan gnällt om i tidigare inlägg och det ska inte späs på igen. Vi får väl se hur Eric Saade klarar Tyskland och resten av Europa med sitt nummer.
Idag tog jag en sväng förbi Retromässan i Münchenbryggeriet. En liten enträgen kö hade bildats utanför entrén och det var inget snack om att det var många som ville ta sig en titt.
Helt begripligt, för vilken ljuvlig liten mässa det var! Det fanns allt en människa kan önska sig av saker från sextiotalet. Plastföremål i orange, gult och rött. Möbler i långa rader, där den ena stolen var snyggare än den andra. Industrilampor trängdes med Stig Lindberg-porslin och teakföremål. På det hela taget, en fröjd för öga och själ!
På kvällskvisten bar det iväg till Enskede Rackethall. Badminton av sällan skådat slag skulle avverkas. Vinnarskallen sitter på plats varje gång i bilen på väg dit, jag vet i ärlighetens namn inte var på vägen den kapitulerar och byts ut mot en "Det vore ju kul om jag vann ETT set-skalle". Formen har svajat som en flaggstång i kuling den senaste tiden och idag var inget undantag. Jag lyckades knipa ett set gudbevars, men det är inget det talas högt om på stan direkt. Nästa gång kniper jag ett till!
Imorgon ska Bettan få lite extra tillsyn av experter. Jag tror hon kommer att uppskatta det, även om hon inte vågar erkänna det i nuläget. Hon är nog bara lite nervös.
Tills nästa gång! Tack för mig!
Godnatt!
Det har varit lagoma doser av sol, trevligt sällskap och god mat.
Gårdagskvällen erbjöd middag i Gröndal och tillhörande schlagerfestival. En efterlängtad lekstund med ljuvliga lilla Majken gick också av stapeln. Hon hade dukat upp picknick på vardagsrumsgolvet och visade senare med imponerande stolthet upp en påse små plastormar med en flott gest.
Schlagern ja, denna tillställning som i år mer än någonsin har levt upp till uttrycket "det vi älskar att hata". För min del tror jag nog att det sistnämnda stämmer bäst överens med verkligheten. Det har rakt igenom varit ett lågvattenmärke vad gäller produktion, manus och programledarinsatser. Jag har mycket svårt att se vart Sveriges största tv-underhållning lagt alla sina satsade slantar i år. Men detta har jag redan gnällt om i tidigare inlägg och det ska inte späs på igen. Vi får väl se hur Eric Saade klarar Tyskland och resten av Europa med sitt nummer.
Idag tog jag en sväng förbi Retromässan i Münchenbryggeriet. En liten enträgen kö hade bildats utanför entrén och det var inget snack om att det var många som ville ta sig en titt.
Helt begripligt, för vilken ljuvlig liten mässa det var! Det fanns allt en människa kan önska sig av saker från sextiotalet. Plastföremål i orange, gult och rött. Möbler i långa rader, där den ena stolen var snyggare än den andra. Industrilampor trängdes med Stig Lindberg-porslin och teakföremål. På det hela taget, en fröjd för öga och själ!
På kvällskvisten bar det iväg till Enskede Rackethall. Badminton av sällan skådat slag skulle avverkas. Vinnarskallen sitter på plats varje gång i bilen på väg dit, jag vet i ärlighetens namn inte var på vägen den kapitulerar och byts ut mot en "Det vore ju kul om jag vann ETT set-skalle". Formen har svajat som en flaggstång i kuling den senaste tiden och idag var inget undantag. Jag lyckades knipa ett set gudbevars, men det är inget det talas högt om på stan direkt. Nästa gång kniper jag ett till!
Imorgon ska Bettan få lite extra tillsyn av experter. Jag tror hon kommer att uppskatta det, även om hon inte vågar erkänna det i nuläget. Hon är nog bara lite nervös.
Tills nästa gång! Tack för mig!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar