Idag var dagen D för Bettan. Slut på allt raggartrams! Bettan skulle bli vårfin och för att kunna bli det så var hon tvungen att bli bortlämnad till pojkarna i verkstan. Hon var nervös och grät lite när jag gick därifrån, men jag tror hon lugnade ner sig fort.
Nu är Bettan glad igen och jag är lite fattigare. Men det får det vara värt för att höra Bettan spinna som en katt. I nästa vecka kommer den nya kofångaren att sitta på plats också. Bettan kommer att möta våren i ett helt nytt läppstift.

Att transportera hem en Fatboy deluxe visade sig vara mycket enklare än vi hade kunnat föreställa oss. Fröken M skulle ge bort den i present och postbudet gjorde ingen hemlighet av att den tog väldigt mycket plats på lagret. Det var ett sådant paket som inte lämnades ut över disken utan var tvunget att skjutas ut genom lagerdörren. Vi förstod ju att paketet skulle vara stort, men hur stort? Vi stod spända av förväntan vid postutlämningen, hörde hur paketet hasades fram över golvet inne på lagret. Jag ska ärligt säga att jag snuddade vid tanken att det kunde vara stort som en folkvagnsbuss.
Nåväl, där gick jag bet tack och lov! Det var lagom stort för att det inte skulle gå in i bakluckan på bilen. Lagom stort för att inte kunnat bära i famnen. Lagom stort för att behöva hasas fram över butiksgolvet innan en lämplig bärmetod listats ut. Likt två kvinnliga motsvarigheter till Macgyver använde vi ett nylonsnöre och lite gaffatejp, sedan var saken biff. En Fatboy har funnit ett nytt hem!

Godnatt!