Ja, alltså vad säger man? Det var tydligen inte bara ett rådjur som strök på foten när Runar härjade med hagelbössan.

Idag vill jag egentligen inte skriva en endaste rad om snön. Men så sitter jag här och gör det i alla fall. Det är ju för sorgligt! Jag hörde att snön aldrig legat kvar så länge i Stockholm som den här vintern. Fem månader har vi trevat runt i vit terräng här i huvudstaden. Nästan ett halvt år! Det känns ju helt absurt när man tänker på det.

Så jag slutar genast att tänka på det.

Häromdagen skickade jag ett förhållandevis allvarsamt mail till en arbetsgivare. Jag formulerade mig korrekt och koncist. Jag skrev mailet via min mobiltelefon och efter avslutande rader underteckande jag med mitt för och efternamn och vänliga hälsningar. Så långt allting väl. Precis när jag tryckte på skicka ser jag till min förskräckelse att det står Excorsistskit under mitt namn!

Jag skickar alltså ett allvarsamt mail till en arbetsgivare och underteckar med:

Mvh
Isabelle Carlqvist
Excorsistskit

Det är vid sådana tillfällen man får en inte allt för liten klump i magen av ångest. Det är då man vill krypa in i datorn och hämta tillbaka sin pinsamhet. Det förstnämnda inträffade med full kraft, det sistnämna gick inte att utföra. Så vad göra? Antingen låter man det vara och låter arbetsgivaren tro att man skaffat sig en ny titel. Eller så ringer man upp och bjuckar på ett skratt med efterföljande försök till förklaring.
Själv lyfte jag luren.

Därmed önskar jag godnatt!