Sagt och gjort, jag begav mig till Sickla köpkvarter för att se mig om efter en bikini. Jag kan inte påstå att jag var jättetaggad, men försöka duger tänkte jag.
Det var fler än jag som tänkt tanken om shopping idag. Parkeringen var proppad till sista plats och jag fick avvakta ett tag innan en ledig ruta yppade sig. Tillslut låg P-skivan i fönstret och jag var redo för badmodedjungeln.

Jag hade en ganska bra uppfattning om vad det var jag sökte och besökte därför butiker där dessa klädtrasor kunde tänkas finnas. De flesta butiker har något litet hörn tillägnat badmode den här tiden på året. Det gällde bara att hitta just den butiken som hade bikinin för mig.
Nåväl, jag plöjde igenom samtliga butiker, ja nästan alla i allafall, jag struntade givetvis i skoaffärer och bokhandlar, och lyckades med bedriften att få med mig flera stycken så långt som till provrummet. Det var svarta, turkosa, lite billigare och något dyrare bikinis. Så stod jag där i provhytten, beskådade mig själv uppifrån och ner. Framsida och baksida. Var antagligen onödigt kritisk i vissa vinklar framför en spegel och i ett ljus som avslöjade allt.
Visst är det lite roligt ändå, att man står där i provhytten, mitt i en affär nästan nakefis. Ett tunt skynke skiljer dig från alla som går där och shoppar. De sociala koderna tillåter sig att stå där inne i provhytten minimalt klädd, men kliver du utanför skynket och beblandar dig med de andra i affären skulle du antagligen omedelbart ses som lite speciell.

Hur gick det nu då? Lyckades jag med konststycket att hitta bikinin som ska följa med mig ner i böljan i sommar? Jag kan stolt meddela att mina enträgna provhyttsbesök resulterade i inte mindre än tre bikinis. Jag vet, det kanske var överdrivet, men jag passade på när jag väl hittade några som föll mig i smaken. Jag vet aldrig när jag hittar någon som sitter bra igen.

Kanske sveper jag förbi på någon bild i en av mina nya bikinis i sommar. Den som lever får se.
Godnatt!