Oj oj, det är en trött person vid datorrodret ikväll. Det har varit sena kvällar och tidiga mornar på jobbet den här delen av veckan. Jag är inte så bra på att få för lite sömn, och den varan har det definitivt blivit för mycket av den här veckan.

Igår kväll smällde jag och en kollega upp en fond mellan Münchenbryggeriets husvägg och ett partytält. Där fanns det en liten glipa på två gånger åtta meter som fick fungera som porträttstudio för de uppklädda balparen som fraktats dit i nypolerade bilar.
Innan studion stod i sin fulla prakt, medan blixtstativen stod på svaj och bakgrundsfonden ännu hängde som en sladdrig trasa, fick vi påhälsning av Jens Lapidius. Han var givetvis inte en av de pimpade balkavaljererna utan hade ärende till den permanenta fotostudion precis innanför dörrarna där vi stod. Han tittade på vår halvfärdiga studio, på den sladdriga bakgrundsfonden och de röda synksladdarna som hängde som överkokt spagetti över stativen. Sedan tittade han på oss med en min som tydligt sa: Är jag inte mera värd??
För att göra pinan kort visade vi honom vidare till rätt fotostudio. Den minen var helt obetalbar!

Idag har vi haft lite ghettogrill! Eller det var väl egentligen ett jobbmöte som utmynnade i en alldeles förträfflig grillning på parkeringen utanför mr P:s studio. Jag åt och åt som om jag aldrig sett mat förut. Lite sanning låg det ju förvisso i det om man inte räknar frukost som en rejäl start på dagen. Nåväl. Jag är alldeles för trött för mitt eget bästa just nu. Jag ska helt enkelt försöka sova igen lite av det jag missat på de kommande åtta timmarna.

Imorgon bär det av till Småland och Jönköping efter avslutat värv.
Jag säger godnatt!