Jag vill påpeka att det inte är fotografen som varit dålig, bilden beskärs lite i Polaroidformatet. Jag kände mig tvungen att säga detta.

Idag har det lurat en lite mörk ton över hela nationaldagsfirandet. Det är på dagen sju år sedan hela min tillvaro slogs i spillror när en av mina närmsta vänner gick bort. Det går fortfarande inte en vecka utan att jag tänker på honom. Numera mest med glädje, men idag kändes det märkbart tungt att tänka tillbaka. Det hinner hända mycket på sju år. Vem hade du varit om du velat fortsätta här med oss? Hur hade din tillvaro och ditt liv sett ut? Det är lönlöst att spekulera i det, men ibland far tankarna iväg. Idag har du funnits med mig hela dagen, jag älskar dig och saknar dig oerhört!

Det gick en blågul nyans genom hela stan idag. Om det var turisterna eller bara långlediga stockholmare som invaderat citykärnan vet jag inte, men det vimlade hur som helst av folk. Många av dem hade lyckats få tag i en ursvensk fana som viftade i den ljumma försommarvinden. Ja, fana och fana kanske är att överdriva en aning. De hade lyckats nappa åt sig en pappersflagga fastsatt på en plastpinne för att vifta lite med. Självklart vill ju alla vara med och fira att Gustav Vasa blev kung år 1523. För er kalenderbitare kan jag tillägga att det var först 1983 som 6 juni fick sin status som nationaldag. Innan dess firades 6 juni enbart som svenska flaggans dag.
Sedan 1996 är nationaldagen även en salutdag, dvs den firas med 21 skott. Det var först 2005 som nationaldagen också blev helgdag. Det passar ju fint, så att vi alla kan fira Gustav Vasas kröning ordentligt.

I morgon är det ny arbetsvecka. Nya tag!
Godnatt!