Väntrum. Alla ser ungefär likadana ut och har ett antal vällästa veckotidningar i ett ställ på väggen. Stolar i omöjliga mönster, björkfanér och människor i tystnad.
Idag tog jag så äntligen mitt förnuft till fånga och ringde vårdcentralen för att låta läkaren ta en titt på min tumme. Min husläkare är extremt allvarsam, en väldigt seriös man. Faktum är att jag är osäker på om han överhuvudtaget kan le. Därför var det med en ytterst allvarsam min han idag tog min hand i sin. Bände och drog, vickade och klämde, allt medan jag grimaserade och drog efter andan när det gjorde lite för ont.

Min allvarsamme doktor kom fram till att några röntgenbilder nog inte skulle göra skadan värre. Jag ska erkänna att mina erfarenheter av vårdcentralen inte är det bästa, därför hade jag mer eller mindre förberett mig på ett försvarstal som innehöll ord som; kan inte acceptera, hindrar mig i jobbet osv. Dessa ord behövde jag alltså inte ta till idag, det gladde mig.
Så blev jag sittande i ytterligare ett väntrum, på röntgenavdelningen. Det gick förvånansvärt fort och jag fick snart slå mig ner vid röntgenapparaten. Sköterskan berättade lite stressat att det kunde börja tjuta ett larm när som helst. Larm, vaddå för larm? sa jag ännu mer stressad. Ja, det är röntgenapparaten som måste ses över, den larmar ibland, förklarade hon, men bilder blir det ändå.
Ja, det var ju lite därför jag kom hit, tänkte jag, men sa inget. Apparaten larmade aldrig och jag kände mig ganska lättad över det.

Så fick jag snällt sitta ner och invänta tumdomen. Det kändes avslappnat och bra i väntrummet, jag var ensam där. Jag hade alla tidningar för mig själv.
Fraktur på Båtbenet löd domen. En halvrolig nyhet inför sommaren om jag ska vara ärlig. Visserligen har jag ju brottats med detta tillstånd i fem veckor nu, men att få svart på vitt kändes lite sådär. Läkaren sa att jag kunde vara glad över att det var en skelettskada och inte ligamentskada. Skelett läkte fortare, åh så bra.
Imorgon får jag veta mer om hur själva läkningen ska gå som fortast. Det verkade åtminstone som att jag slipper gips och ska utrustas med någon form av skena. Det verkar lovande med tanke på att den kan plockas av när jag ska ner i böljan blå och ta ett dopp med min nya bikini.

På´t igen bara!
Godnatt!