Spänningen var olidlig när jag vaknade, sol eller inte. Jo, den tittade faktiskt fram lagom till frukost, så det var bara att ta tjuren vid hornen. Två burkar linoljekitt korkades upp och tre fönster gick av bara farten. Sedan tog kittet slut, snopet. Jag som hade två fönster kvar på agendan. Eftersom jag bifinner mig i lantlig miljö fanns heller ingen bygghandel öppen så långt ögat nådde en söndag. Så det är bara att hålla entusiasmen uppe tills imorgon då jag kan köpa nytt.

Eftermiddagen kantades åter av regn och mor min och jag besökte mormor och morfar på hemmet för en kopp kaffe och sockrig bulle. Jag har sagt det förut, det är underbart att se dem, men det är sorgligt att se dem så oförmögna. Så hjälplösa och tillbaka i barndom, både psykiskt och fysiskt. Min mormor sa en gång för några år sedan: Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli så jobbigt att bli gammal.

När jag ser henne idag, kan jag precis förstå vad hon menar. 

Jag tog en skön promenad ikväll. Visserligen i ganska högt tempo, men jag hann njuta. Det är skönt att andas lantluft, klar syrerik lantluft. Idag innehöll den en massa olika dofter. Blåklockorna i daggen, körsbär och knastrigt grus och givetvis koskit från hagen med pappa Ferdinand.

Jag känner att jag är ganska nöjd och trött just nu. Det ska jag ta vara på.

Godnatt!