Idag lät jag förmiddagen gå åt till en välbehövlig städning. Allt sånt här tråkigt hamnar liksom på efterkälken när det är fint väder. Då ägnar man sig hellre åt utomhusaktiviteter. Idag har det varit lite svalare och molnen har legat tunga över Stockholm hela dagen, då gick jag bärsärk med dammtrasa och mopp. Resultatet lät inte vänta på sig, det kändes skönt att äntligen få bort dammet från hörnen. Nu kan jag åter spegla mig i parketten!

Dagens goda gärning utförde mr P och jag under en biltur mot söder. Vi hann inte längre än till min lokala tunnelbanestation då en kille på cykel tappade ut sitt bankomatkort på gatan. Visserligen har jag alltid tyckt att jag har förmågan att se detaljer, men synen har ju blivit sämre med åren. När vi backat tillbaka lite visade det sig faktiskt att vi sett rätt.
Genast förvandlades vår södertur till en jakt på personen som tappat kortet. Hur långt kan man hinna på cykel under en minut? Tydligen långt. Vi fick ge upp sökandet och istället använda oss av hitta.se för att komma i kontakt med kraken utan bankomatkort. Sökandet underlättades betydligt av att han hade ett efternamn som inte slutade på son.
Det visade sig vara en person som bor på samma gata som jag och han tackade ödmjukast för hjälpen. Han påstod att han skulle på semester imorgon och att vi var räddningen, vilken tur.

Nåväl, vad är väl en god gärning när magen är tom och kurrar? Vi tog oss in till Folkungagatan och Folkets Kebab. Jag vet, det är dumt att svika Palmyras men nöden har ingen lag, när Palmyra bestämt sig för en månads semester. Äta måste man ju ändå, en mixtallrik med diverse gott och blandat. Ok, inget slår Palmyras, men det här var riktigt gott. Det var extremt stora portioner och varken mr P eller jag stod ut med tanken på att äta upp allt. Jag brukar aldrig lämna mat, men idag fick även jag se mig besegrad.

Eftermiddagen spenderades bland annat på magiska EG:s. Där hittar man alltid något trevlig att fylla sin korg med. Idag fylldes dock bara botten av korgen, med olivolja av bästa sort, ris och klassiskt Helva. Det var mr P som bjöd mig på denna delikatess för första gången. Det är helvetiskt sött med smak av pistage och det tycker jag ju om. Man skär en tunn bit och sedan en till och en till och en till. Man kan nämligen inte låta bli den när man väl smakat en bit, tyvärr.
Men jag ska inte klandra mig själv, imorgon blir det en tur till gymmet igen.

Auf wiedersehen.
Godnatt!